Folk som inte vet allt om mig, eller en stor del om mig om man säger så... Eller.. Aa, dom känner mig inte alls, men dom kommer med massa rykten. 

Mitt första rykte jag hade efter mig var att jag skärde mig själv. Och det var min bästa kompis, K, som spred det ryktet om mig på den tiden, fyfan. 

Mitt andra rykte handlade om att jag hade legat med min kompis.. Inne på skoltoaletten.. Min dåvarande bästa kompis Y trodde på det. What? Vad tror hon om mig egentligen? 

De senaste rykterna jag haft om mig är att jag är falsk, är en player, och lite sånt. En sak är.. Ni som tror på allt det, ni känner mig inte. Okej?

Killar har varit otrogen mot mig, med mina kompisar. Dom har skickat snuskiga bilder till mina bästa kompisar. Mina kompisar har flörtat med mina killar. Folk snackar skit om mig för jag hellre umgås med killarna i skolan. Tjejerna dissar mig för att dom tror att jag har legat med varenda jävel. Även om jag förlorade min oskuld för mindre än ett år sen. Och jag har bara legat med en person, och det var en speciell person. Så ni som sprider rykten. Ger er för fan. Och ni som tror på dom, och faktiskt är mina kompisar, just fuck you. 

Vi alla har tider då vi inte vet vem vi är? Men egentligen, ändras vi för att normen ändras, eller för att vi helt enkelt tror att folk kommer gilla en mer på ett annat sätt?

När jag var lite var jag en pojkflicka, alltså jag betedde mig lite mer som en pojke än vanliga tjejer. Jag umgick hellre med killarna också. Efter det blev jag en äkta tjej. Ni vet sån som bara bryr sig om sitt utseende, alla tjejer gör inte det jag vet. Men verkligen en girly girl.

Jag förstod att jag inte var en girly girl. Men alla mina kompisar blev tillslut fjortisar. Ni kommer ihåg tiden runt 2009 och 2010 då fjortisar var inne. Och att folk faktiskt gilla det, blev faktiskt rädd för hur vi såg ut under den tiden. Hahaha.. jag orkar inte. Jag kommer ihåg hur jag sminkade mig med massa fondation, och massa mascara och kajal, vit ögonskugga i ögonvrån.. Såg ju hemskt ut. 

Efter att ha varit pojkflicka, en girly girl och fjortis blev jag en punkare... Ingen bra syn och vi behöver inte prata om det, sedan blev jag lite mer hiphop tjej, eller snarare en pojkflicka igen. Efter den tiden blev jag ett EMO. Jag hade bara svarta kläder, sminkade mig med massa kajal och eyeliner. HEMSKT! 

Nu för tiden är jag mig själv, iaf försöker. Visst jag ändrar mitt beteende beroende på de jag är med. Eftersom jag har kompisar från olika gäng. Girly girl gäng, pojk gäng, fjortis gäng, emo gäng.. o.s.v Ni förstår, jag ändrar mitt beteende och sånt efter det. 

Min första pojkvän hade jag i första klass. Han var ett år äldre, och vi kan kalla han för O, men faktiskt så kommer jag håg nu i efterhand att han bara var tillsammans med mig.. Eftersom min kompis hotade honom. PINSAMT!

Vi var tillsammans i ca 1,5 år innan han böt skola. Då var vi tillsammans i åter ett halvår, men sedan gjorde vi slut. Under tiden han hade bytt skola lyckades jag bli tillsmmans med 2 andra killar. Därav en som var ett år äldre, vi kan kalla han E och en kille som var lika gammal som mig, J. Det höll inte särskilt länge med E.. Han var inte riktigt min typ. Men J höll det länge med, han var jag tillsammans med i ca 2 år. Rätt länge. 

Efter jag böt skola så hade jag två pojkvänner under tiden jag var 9/10 år. A och S. A var inte alls min typ, han var två år äldre, vi var tillsmmans i ca 3 timmar och han var inte direkt snygg heller. Han hade en pottfrilla.. Usch. Men S var jag tillsammans med ett tag, faktiskt var det av och på i ca 8 månader. Och det är rätt länge.

Sedan rullade det på. Jag blev tillsammans med en kille som vi kan kalla för M, han var så klängig! Han skulle alltid ses, alltid bara ligga och strula och sånt.. Och det var rätt jobbigt. Jag dumpade honom.. Och blev faktiskt tillsammans med hans bästa kompis U. Det blev kaos. 

Efter några år kom S tillbaka, vi var på G och han försökte haffa mig. Men jag sa nej. 

Under 2011- nu har jag varit tillsammans med några.

Det började med S bästa kompis F, men han ville bara ha sex med mig. Och det ville inte jag.

Sen var det en kille jag hade träffat på en stor konsert, L. Han var så söt, och helt underbar. Men han hade verkligen ingen tid med mig, han ville alltid vara med sina kompisar mer än mig och sånt. 

Efter det så tog jag en paus ett tag, och sedan blev jag tillsammans med W. Ärligt är han helt dum i huvudet. Jag är fortfarande tillsammans med honom, men han är verkligen helt dum i huvudet. 

Och nu kommer flera tycka att jag är en player och att jag bara är ute efter att ha ett förhållande. Men nej så är det inte. Jag var dum under den tiden. Och nu tar jag faktiskt mer lugnt med killar än någonsin. Även om det finns flera killar som är intressanta så är jag inte kär i dom. 

Året jag böt skola då alltså. Jo, det var helt enkelt så att jag böt skola för att inte vara lika ensam, även för att kunna göra en ny start på mitt liv. Gud var nervös jag var den dagen. Jag var bara 9 år, snart 10. Jag ville så gärna passa in, och jag funderar faktiskt på omd et är sånt man ska tänka på när man bara är 9 år. Att man ska behöva passa in, och inte behöva vara ensam. 

Jag böt skola i vilket fall som helst. Jag hamnade i en rolig klass, och jag kände att det skulle bli bra. När jag började där gick det rätt fort, kändes som bara några dagar. Men jag träffade en jätte snäll kille, Philip, han var jätte söt. Han var rätt kort för att vara i sin ålder, han hade en ljus röst, precis som det ska vara när man är 9/10 år. Sedan berättade han att han var kär i mig. Och det kunde inte bli värre, han var jätte irriterande, men samtidigt snäll. Men jag vill inte börja i en ny skolan och direkt kasta mig in i ett förhållande. Även om det inte skulle vara särskilt seriöst. 

Philip flyttade sedan efter detta och skulle vara borta i 2 år. Jag blev faktiskt ledsen över att han flyttade. Men livet går vidare, right? 

Resten av det året kommer jag faktiskt inte ihåg. 

Jag har aldrig varit den populära typen. Den tjejen som har så många kompisar och så. Dock har jag haft så otroligt lätt för att kunna skaffa pojkvän, och det är inte för att skryta eller någonting. Det är inte heller någonting jag är stolt över. Men är man i min sits, då man redan på dagis inte passade in för att man för olik alla andra så tror jag att man vänjer sig med andra saker.

På dagis umgicks man med alla, killar och tjejer. Killarna var rädda för tjejernas tjejbaciller och tjejerna skulle alltid vara kär i någon. Jag umgicks hellre med killarna, eftersom de  inte var som tjejerna helt enkelt. Det har bara alltid varit så helt enkelt. 

När jag började skolan.. då blev det helt plötsligt annorlunda. Tjejerna och killarna gick åt olika håll. Jag kommer ihåg att jag inte hade någon riktig tjejkompis. Jag var nog den lite mer osynliga tjejen. Inte direkt att jag var mobbad eller så, men det var helt enkelt så att ingen märkte av mig. Det var inte så lätt, så jag började umgås med de som var äldre. Min systers kompisar som är två år äldre, och sen några som var ett år äldre än mig. Det var skönare att faktiskt vara med dom. 

Det kom en tid då de beslutade sig att byta skola, jag blev ensam kvar. Tillslut fick jag bestämma mig för att byta skola jag med.