Jag har aldrig varit den populära typen. Den tjejen som har så många kompisar och så. Dock har jag haft så otroligt lätt för att kunna skaffa pojkvän, och det är inte för att skryta eller någonting. Det är inte heller någonting jag är stolt över. Men är man i min sits, då man redan på dagis inte passade in för att man för olik alla andra så tror jag att man vänjer sig med andra saker.

På dagis umgicks man med alla, killar och tjejer. Killarna var rädda för tjejernas tjejbaciller och tjejerna skulle alltid vara kär i någon. Jag umgicks hellre med killarna, eftersom de  inte var som tjejerna helt enkelt. Det har bara alltid varit så helt enkelt. 

När jag började skolan.. då blev det helt plötsligt annorlunda. Tjejerna och killarna gick åt olika håll. Jag kommer ihåg att jag inte hade någon riktig tjejkompis. Jag var nog den lite mer osynliga tjejen. Inte direkt att jag var mobbad eller så, men det var helt enkelt så att ingen märkte av mig. Det var inte så lätt, så jag började umgås med de som var äldre. Min systers kompisar som är två år äldre, och sen några som var ett år äldre än mig. Det var skönare att faktiskt vara med dom. 

Det kom en tid då de beslutade sig att byta skola, jag blev ensam kvar. Tillslut fick jag bestämma mig för att byta skola jag med. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Folk som inte vet allt om mig, eller en stor del om mig om man säger så... Eller.. Aa, dom känner mig inte alls, men dom kommer med massa rykten.    Mitt första rykte jag hade efter mig var att jag skärde mig själv. Och det var min bästa kompis, ...

Vi alla har tider då vi inte vet vem vi är? Men egentligen, ändras vi för att normen ändras, eller för att vi helt enkelt tror att folk kommer gilla en mer på ett annat sätt?   När jag var lite var jag en pojkflicka, alltså jag betedde mig lite m...

Min första pojkvän hade jag i första klass. Han var ett år äldre, och vi kan kalla han för O, men faktiskt så kommer jag håg nu i efterhand att han bara var tillsammans med mig.. Eftersom min kompis hotade honom. PINSAMT! Vi var tillsammans i ca 1,...

Året jag böt skola då alltså. Jo, det var helt enkelt så att jag böt skola för att inte vara lika ensam, även för att kunna göra en ny start på mitt liv. Gud var nervös jag var den dagen. Jag var bara 9 år, snart 10. Jag ville så gärna passa in, och ...