Min första pojkvän hade jag i första klass. Han var ett år äldre, och vi kan kalla han för O, men faktiskt så kommer jag håg nu i efterhand att han bara var tillsammans med mig.. Eftersom min kompis hotade honom. PINSAMT!

Vi var tillsammans i ca 1,5 år innan han böt skola. Då var vi tillsammans i åter ett halvår, men sedan gjorde vi slut. Under tiden han hade bytt skola lyckades jag bli tillsmmans med 2 andra killar. Därav en som var ett år äldre, vi kan kalla han E och en kille som var lika gammal som mig, J. Det höll inte särskilt länge med E.. Han var inte riktigt min typ. Men J höll det länge med, han var jag tillsammans med i ca 2 år. Rätt länge. 

Efter jag böt skola så hade jag två pojkvänner under tiden jag var 9/10 år. A och S. A var inte alls min typ, han var två år äldre, vi var tillsmmans i ca 3 timmar och han var inte direkt snygg heller. Han hade en pottfrilla.. Usch. Men S var jag tillsammans med ett tag, faktiskt var det av och på i ca 8 månader. Och det är rätt länge.

Sedan rullade det på. Jag blev tillsammans med en kille som vi kan kalla för M, han var så klängig! Han skulle alltid ses, alltid bara ligga och strula och sånt.. Och det var rätt jobbigt. Jag dumpade honom.. Och blev faktiskt tillsammans med hans bästa kompis U. Det blev kaos. 

Efter några år kom S tillbaka, vi var på G och han försökte haffa mig. Men jag sa nej. 

Under 2011- nu har jag varit tillsammans med några.

Det började med S bästa kompis F, men han ville bara ha sex med mig. Och det ville inte jag.

Sen var det en kille jag hade träffat på en stor konsert, L. Han var så söt, och helt underbar. Men han hade verkligen ingen tid med mig, han ville alltid vara med sina kompisar mer än mig och sånt. 

Efter det så tog jag en paus ett tag, och sedan blev jag tillsammans med W. Ärligt är han helt dum i huvudet. Jag är fortfarande tillsammans med honom, men han är verkligen helt dum i huvudet. 

Och nu kommer flera tycka att jag är en player och att jag bara är ute efter att ha ett förhållande. Men nej så är det inte. Jag var dum under den tiden. Och nu tar jag faktiskt mer lugnt med killar än någonsin. Även om det finns flera killar som är intressanta så är jag inte kär i dom. 

Året jag böt skola då alltså. Jo, det var helt enkelt så att jag böt skola för att inte vara lika ensam, även för att kunna göra en ny start på mitt liv. Gud var nervös jag var den dagen. Jag var bara 9 år, snart 10. Jag ville så gärna passa in, och jag funderar faktiskt på omd et är sånt man ska tänka på när man bara är 9 år. Att man ska behöva passa in, och inte behöva vara ensam. 

Jag böt skola i vilket fall som helst. Jag hamnade i en rolig klass, och jag kände att det skulle bli bra. När jag började där gick det rätt fort, kändes som bara några dagar. Men jag träffade en jätte snäll kille, Philip, han var jätte söt. Han var rätt kort för att vara i sin ålder, han hade en ljus röst, precis som det ska vara när man är 9/10 år. Sedan berättade han att han var kär i mig. Och det kunde inte bli värre, han var jätte irriterande, men samtidigt snäll. Men jag vill inte börja i en ny skolan och direkt kasta mig in i ett förhållande. Även om det inte skulle vara särskilt seriöst. 

Philip flyttade sedan efter detta och skulle vara borta i 2 år. Jag blev faktiskt ledsen över att han flyttade. Men livet går vidare, right? 

Resten av det året kommer jag faktiskt inte ihåg.